sykathen

Då ska man vara utvilad då, var tanken. Vi har ju inte gjort annat än slappat hela helgen.
Lördagen bjöd på svenskt sommarväder med 5 grader och hällregn. Lite för mycket snö på marken bara, annars hade det varit som vilken midsommar som helst.
Men då hade vi ju en alldeles utmärkt ursäkt att bara ligga inne hela dagen. Enda svängen ut blev en snabbsväng till affären och en vända till vedbon för att fylla på i vedkorgen.

En ganska missnöjd fru hade jag i fredags. Vi åkte om Sälen för att hon skulle shoppa lite, men det gick inte riktigt som planerat. Hon hittade nästan inget hon ville ha! När hände det sist? Däremot fanns det massa goda ostar och skinkor att lägga pengarna på. Inte mig emot...
Nu väntar räkningarna på att betalas, sen har man kännt sig rik det man ska den här månaden.

Tilda har varit sur och grinig i helgen, inget som riktig duger till den unga damen. Direkt hon inte är som vanligt kommer tankarna på vad nästa MRT ska visa. Helt sjukt vad man blir styrd i sina funderingar av hennes humör. Men det är ju så det är, man vet aldrig hur länge livet får ha sin gilla gång den här vändan.
Och så får man dåligt samvete när man blir arg på henne, för man vet inte hur länge man har en dotter att bli arg på.
Nej fy satan, lite drygt en månad kvar till nästa MRT, sen får vi se om man kan slappna av nån vecka igen.

Nu ska vi se fram mot påsken. Tomas och Carolina kommer upp från Göteborg, Krille med familj kommer upp, och ö-borna med kids. Vi ska göra ett tappert försök att hinna träffa alla, och samtidigt jobba. Men nu är det ju ljust lite längre på kvällarna, så det ska nog gå bra...

Ja veckan gick fort den med, så nu var det helt oförhappandes helg igen. En tredagars helg. Gött.
Väskan är packad och i morgon bär det av till Värmland. Karro är sugen på lite shopping, så det blir till att ta vägen om Sälen dit. Med lite tur är det hyfsat urplockat i skidshoparna efter sportloven, men det är väl att hoppas för mycket.
Har vi bara vatten när vi kommer fram så är jag nöjd.

Den här veckan har jag haft med mig praktikant på jobbet. Stackars lilla Amanda, hon har blivit lite mobbad hon... Men hon tyckte tydligen det var roligt i alla fall. Bara mor ser till att väcka henne på morgonen.
Bra praktikant i alla fall, vill göra saker hela tiden och sitter inte bara och tittar på. Såna har vi också haft...
Inte blev det sämre av att vi haft kalasväder några dagar. Man är lite bortskämd med jobb, när man kan åka skidor i kanonbackar och ha strålande sol som värmer sådär skönt.
Å andra sidan är det inte lika skönt en kall och blåsig dag i januari. Men det glömmer man liksom bort såhär på vårkanten.

Karro har varit stel i nacken och haft skallebank ett tag, och idag tog hon mod till sig och gick till ryggknäckaren. Två eller tre förskjutningar blev tillrättalagda, så nu ska det kanske bli lite bättre i hennes knopp. Jag är glad att jag har ont nere i ryggen så man slipper de där härliga knycken i huvudet. Men kanske skulle man träna ryggen lite så slipper man ha ont alls. Tål att tänka på.

Nu väntar nog en favorit i repris, inte helt omöjligt att man ligger på soffan och snarkar när frugan kommer hem i natt.

Konstigt hur fort en ledig helg kan gå. Man ska vara glad om man hinner en tredjedel av det man tänkt. Å andra sidan var jag tvungen att skotta uppfarten igår, så går det när man fuskar lite under vintern. Det blev vissa problem att ta sig upp genom en dm slask igår. Koppla ur antispinn och ta fart fyra ggr innan vi kom in i garaget.
Skotta riktig blötsnö var ju kanske inte direkt vad man behövde efter att ha knäckt ryggen rätt, men den höll i alla fall.

Idag väntar lite städning av ranchen, just nu ser det mest ut som Dresden 1945 invändigt. Var kommer alla leksaker ifrån?! Ändå har de inget att leka med. Nä, just...

Tildas vecka med cyto gick över förväntan, hon var hur pigg som helst. Inte direkt vad man hade väntat sig efter förra svängen. Nu håller vi tummarna för att hon inte drar på sig nån infektion när hon är lite pressad i sina blodvärden den närmaste veckan.

Nästa helg har vi lite planer på att åka till Värmland och mysa lite. Kidsen vill mest dit och grilla marsmallows och majskorvar, som Timpan säger. Så det blir nog tidig avfärd härifrån fredag morgon så vi är där i tid i fall vattnet har frusit. Då hinner man ju åka hem innan kvällen igen...

Nu är det väl dags att lägga undan datorn, och ta fram stora sopsäcken. Det går nog inte att hålla sig undan hur länge som helst.

Idag har vi firat Timpans födelsedag. Egentligen tjuvstartade vi lite igår, men det var ju idag den riktiga födelsedagen var.

För fyra år sen låg Karro med krystvärkar i ena änden av en korridor på Akademiska. I andra änden, 150 meter därifrån, låg Tilda med cellgiftsdropp. Tur att mormor kunde komma från Västerås och vara med Tilda så att jag fick vara med när junior kom ut. Sen var det bara att knata tillbaka till dotra medans mor och son stannade på bb.

Det var fyra år sen det. Idag är han som lite större, fast han är vår lille pojk. Konstigt det där.
Tilda hade bestämt att hon skulle köpa en pistol hon sett på affären i present till lillebror, så då blev det så. Vi trodde i vår enfald att det skulle vara en liten fjantig plastmodell som inte låter så mycket. Inte ens nära... Nej, knallpulverpistol var det. Riktig bra till en grabb som är rädd för att vattenpistoler ska låta för mycket. Känns som att det kan bli lite gråt och tandagnisslan när han ska testa den första gången. Han ser lite nervös ut bara han tittar på den än så länge. Men det blir nog bra så småningom.

Och sen måste jag ge min kära fru lite cred också. Hon har roddat hela helgen plus idag med kalas, bak, städning, blodprov och en hel del annat, medans jag bara jobbat. Skönt för henne att jobba igen imorgon så hon får ta igen sig lite...
Och jag fortsätter min tolvdagars jobbperiod. Imorgon dag nr 9. Snart ledig! Men jag ska inte klaga, jag har tagit på mig en del extra dagar, man vet ju aldrig hur länge Tilda är pigg så hon orkar med skolan. Rätt som det är så blir det lite vab igen. Och sen är det roligt att jobba...
Ska i alla fall sluta tidigt på onsdag och gå på barnteater på Idre Fjäll. Pettson och Findus. Båda kidsen ville gå på det i fredags, men då fanns det tyvärr inte tid. Tur att det fanns fler chanser.

Nej, nu väntar tvätten på att hängas, sen ska det nog sovas.

Ja, nu har det gått ett år sen hon blev min fru. Fort gick det.
Kort resumé:

Fredagen den 13:e mars 2008 gifte vi oss i Västerås.

16:e mars blev mamsen dålig och hamnade i Mora.

Sen följde en vår med med jobb och resor till Mora och Älvdalen där hon sedan hamnade.

Sommaren började enligt samma modell, innan morsan i slutet av juli var tillräckligt stabil för att få komma hem. Den glädjen varade dock inte mer än fyra veckor, innan hon blev riktigt dålig igen och fick åka akut till Mora. Den gången kom hon aldrig hem igen, utan gick bort samma natt som hon kom in.
Detta var i slutet av augusti.

Sen blev det några riktigt jobbiga veckor innan begravningen, 24:e september.

Veckan efter begravningen började jag och Karro planera lite för framtiden. Båda skulle jobba heltid för första gången sen Tilda blev sjuk. Vi hade båda jobb till vintern som vi såg fram emot, och planerna fanns att för första gången på några år kunna få undan lite pengar och komma iväg på riktig semester till sommaren. Kort sagt skulle vi börja leva som en vanlig familj igen. Den drömmen höll i sex dagar, sen ringde det från Uppsala.
Tilda var på MRT dagen innan farmors begravning. En vanlig rutinkontroll som sker en gång om året. Vi var inte ett dugg oroliga, för Tilda var ju som vanligt. Lika glad och lika sur som vanligt.
Men där inne i hennes huvud växte det en tumör igen, stor som en spelkula ungefär.
Så den 1:a oktober fick vi den där käftsmällen per telefon. I andra änden var en neurolog från Uppsala som talade om att Tilda hade en liten, men klar, förändring i fjärde ventrikeln. Och det var fråga om en tumör. Tilda hade alltså fått återfall.
Den eftermiddagen grät vi konstant tror jag. Sen tog vi en lång promenad i höstvädret innan vi somnade på soffan av ren utmattning.

Hösten och vintern rullade på med först operation, och sen med strålbehandling. Jag och Tilda veckopendlade till Uppsala, medan Karro och Tim var hemma och jobbade och gick på dagis.

I mitten av januari var hon färdigbehandlad och då blev det kraftig omställning igen till ett liv på hemmaplan. Första gången vi var hemma en måndag frågade Tilda om vi inte skulle åka hem till Uppsala. Det var då man insåg vilket liv man levde egentligen.

Det blev inskolning på skolan igen, både för Tilda och för hennes assistenter. Och visst har det fungerat bra med skolan, Tilda har möjlighet att gå undan och vila när hon behöver, både på skola och fritids. Och jag och Karro har väldigt förstående arbetsgivare som ställer upp till 100 %.  

Så här är vi nu, den 13: mars 2009. Vi jobbar och vabbar om vartannat, och livet rullar på. Tilda går på cellgifter var fjärde vecka, och Tim gick igenom 4-årskontrollen utan anmärkning.

Ja, nå'n smekmånad blev det inte direkt, men nu var det väl fan om inte vårt andra år som gifta skulle bli i alla fall lite bättre än det första.

Sportloven avklarade, och idag var det studiedag på skolan. Snajdigt att förlänga lovet lite. Men imorgon drar det igång igen med skola och dagis. Länge sen de var där nu. Vi får väl se lite hur mycket Tilda orkar, det är ju inte värre än att man får åka och hämta henne om det går åt skogen.
Tim på dagis är nog däremot inget problem, han tycker nog snarare det ska bli roligt med lite andra att leka med förutom mor, far och en sleten syster.

Imorgon är det dags för Tilda att ta blodprov också, ett stick i fingret efter lunch, så jag får ta en timme ledigt mitt på dagen. Men det tar hon väldigt lätt på, hon tycker mest att det ska bli lite roligt att träffa syster Ingrid och härma hennes skånska. Kan väl aldrig tänka mig att det är hennes far som lärt henne det...

Och nu har det kommit lite vårväder hit också, det regnade till och med en skvätt idag. Inte på fjället men väl nere i byn. Kan inte hjälpa att jag börjar längta till bara vägar så man kan plocka fram cykeln igen. Tilda är också lite sugen på värme nu, hon fryser direkt hon kommer ut. Det har blivit lite taskig cirkulation i hennes händer och fötter efter alla behandlingar och mediciner. Tim däremot bara trivs när han kommer ut. Problemet är bara att få ut honom, han tror jämt att han ska ha jättetråkigt när han ska gå ut. Och Karro skulle nog mer än gärna ha sommar året om.

Tim hade kommit med fin kommentar när de var på affären idag. Det låg en ölburk på parkeringen, och när han såg den sa han: Mamma titta, där ligger det folköl!
Han är min grabb han.

Nähä, snart dags att duscha och däcka. Imorgon ringer uret 5:30.

Idag har vi varit lediga hela familjen. Det var ett tag sen sist tror jag bestämt.
Tog en tur upp till Grövelsjön och kollade in läget där. Blåsigt var det, men soligt. Vi hade med oss lite fika och gjorde ett halvhjärtat försök att sitta ute och mumsa, men gav upp ganska snart med blåfrusna fingrar. Det funkar att sitta i bilen också.

Vi var ju tvugna att svänga in på Fjällbua i Storsätern också, fina kläder och lite roliga märken där. Det slutade med varsin Bergans-tröja till mig och Tilda. Men ingenting till Karro...

Det enda dåliga med lediga dagar är att de tar slut alldeles för fort, och sen väntar jobb igen.

Igår kväll var vi på Lodjuret och käkade pizza och tog en öl, utan barn! Mormor osc morfar har varit här och var barnvakt. Vet ärligt talat inte när vi hade en kväll själva sist, och det var helt underbart att bara sitta och ha det trevligt. Sällskapet var det inget fel på heller, herr Larsson, Tobbe och Jossan fick vi med oss. Lite synd bara att jag var trött som en tok efter ett par svettiga dagar på fjället, men man kanske får lite ordning på livet om nå't år eller så...

Tilda hade några dagar under helgen och början av veckan när hon var alldeles färdig. Darrig som tusan i händerna och yr, en dag gick hon med lite slagsida till vänster också. Men igår var det bättre, och idag har hon varit ganska pigg hela dagen. Cellgifterna hon fått har med samtliga av hennes "konstigheter" som biverkningar, och man vet ju aldrig hur långt efter såna kan dyka upp. Händer det igen blir det nog ett samtal till farbror doktorn.
När jag talade om för henne att hon kunde bli så av cancermedicinerna sa hon "Bara jag får leva så...".
Då kan man inte hålla tårarna borta, hur mycket man än försöker. Man ska inte behöva tänka så när man är 6 år, man ska fundera på vad man ska leka. Fy satan vad hon får gå igenom, inte bara genom behandlingar utan också genom sina funderingar.

Snart är det dags för Tim att fylla 4 år också. Naturligtvis sammanfaller det med nästa cellgiftskur. När hon mår illa är det inte så kul med massa barn i huset, men nå't firande ska det förstås bli ändå. Kanske inte ett rätt barnkalas som han skulle vilja men i alla fall något.
Tim säger att det inte gör något så länge Tilda mår bra, han tycker bara att hon ska bli frisk. Men man kan inte hjälpa att tycka väldigt synd om honom också ganska ofta.

Nej, nu får det vara slut på ledsamheter, dags att tänka på nåt roligt. Sportloven är ju snart över! Inte så kul för de som ska tillbaka till skola och jobb igen kanske, men en chans för oss som jobbar att hämta andan lite innan påsken är här. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är roligt när det är mycket folk och fullt upp i backarna. Det är ju trots allt turister vi lever på i den här delen av Sverige.

Och snart börjar vårsolen att värma, det är då man får tillbaka för alla dessa kalla dagar man jobbar ute. Solbränna modell tvättbjörn framåt april?