Weddingday
Kort resumé:
Fredagen den 13:e mars 2008 gifte vi oss i Västerås.
16:e mars blev mamsen dålig och hamnade i Mora.
Sen följde en vår med med jobb och resor till Mora och Älvdalen där hon sedan hamnade.
Sommaren började enligt samma modell, innan morsan i slutet av juli var tillräckligt stabil för att få komma hem. Den glädjen varade dock inte mer än fyra veckor, innan hon blev riktigt dålig igen och fick åka akut till Mora. Den gången kom hon aldrig hem igen, utan gick bort samma natt som hon kom in.
Detta var i slutet av augusti.
Sen blev det några riktigt jobbiga veckor innan begravningen, 24:e september.
Veckan efter begravningen började jag och Karro planera lite för framtiden. Båda skulle jobba heltid för första gången sen Tilda blev sjuk. Vi hade båda jobb till vintern som vi såg fram emot, och planerna fanns att för första gången på några år kunna få undan lite pengar och komma iväg på riktig semester till sommaren. Kort sagt skulle vi börja leva som en vanlig familj igen. Den drömmen höll i sex dagar, sen ringde det från Uppsala.
Tilda var på MRT dagen innan farmors begravning. En vanlig rutinkontroll som sker en gång om året. Vi var inte ett dugg oroliga, för Tilda var ju som vanligt. Lika glad och lika sur som vanligt.
Men där inne i hennes huvud växte det en tumör igen, stor som en spelkula ungefär.
Så den 1:a oktober fick vi den där käftsmällen per telefon. I andra änden var en neurolog från Uppsala som talade om att Tilda hade en liten, men klar, förändring i fjärde ventrikeln. Och det var fråga om en tumör. Tilda hade alltså fått återfall.
Den eftermiddagen grät vi konstant tror jag. Sen tog vi en lång promenad i höstvädret innan vi somnade på soffan av ren utmattning.
Hösten och vintern rullade på med först operation, och sen med strålbehandling. Jag och Tilda veckopendlade till Uppsala, medan Karro och Tim var hemma och jobbade och gick på dagis.
I mitten av januari var hon färdigbehandlad och då blev det kraftig omställning igen till ett liv på hemmaplan. Första gången vi var hemma en måndag frågade Tilda om vi inte skulle åka hem till Uppsala. Det var då man insåg vilket liv man levde egentligen.
Det blev inskolning på skolan igen, både för Tilda och för hennes assistenter. Och visst har det fungerat bra med skolan, Tilda har möjlighet att gå undan och vila när hon behöver, både på skola och fritids. Och jag och Karro har väldigt förstående arbetsgivare som ställer upp till 100 %.
Så här är vi nu, den 13: mars 2009. Vi jobbar och vabbar om vartannat, och livet rullar på. Tilda går på cellgifter var fjärde vecka, och Tim gick igenom 4-årskontrollen utan anmärkning.
Ja, nå'n smekmånad blev det inte direkt, men nu var det väl fan om inte vårt andra år som gifta skulle bli i alla fall lite bättre än det första.
Bra skrivet, men din klocka går nog ett år efter!!
jag önskar er all lycka och vi kommer snart så de blir lite oreda....ni är bäst synd bara att ni inte bor på gotland. många gooa kramar till er
Klart det blir..man måste tänka positivt.
Grattis till er båda på 1 års dagen, låt det bli lika många fler,.,
Just ja, det var 2010 nu. Där ser du hur segt det var förra året...
Grattis på brllopsdagen. Livet blir aldrig riktigt som man tänker sig, o i dom tankebanorna skall inte cancer behöva ingå.
Jaa du Andreas...men nu har väl ni haft er beskärda del av elände å skit eller hur!? Må 2010 bli BÄSTA året för er alla!!!
Kraaamis!!
Grattis till er bröllopsdag, lite i efterskott. Jag hoppas att det nu kommer att få vara eran tid, utan dåligheter, bara en massa kärlek och lycka!!
Ni ska se att det vänder nu! Ni borde ha haft nog med tråkigheter.
Jag tror att 2010 blir ett ljust och glatt år för er.
Kramar från mig!
Duktig du är på att skriva Andreas. Satt som inne i en bok när jag läste och när boken var slut hade tårarna satts i rullning! Nu är ni VERKLIGEN värda en helomvändning! Håller en tumme för er!
KRAM JSV
