MRT
Igår var det dags igen. En tripp till Falun för mig och lilla damen. Bara röntgen och lite väga/mäta den här gången.
Lite skillnad var det dock, för Tilda hade bestämt sig för att försöka göra röntgen utan narkos. Lite fundersam på hur det skulle gå, men när hon väl bestämt sig så blir hon ju så fruktansvärt envis, så nog trodde vi väl att hon skulle greja det. Och visst gjorde hon det, med beröm godkänt. Rörde inte ett finger på nästan en timme Grymt stolt far efteråt.
Och jag har aldrig varit med om att vi varit klara före tolv förut. Allt tack vare att Tilda inte inte ville sövas.
Nu väntar då den där veckan. Den som följer varje MRT. Torsdag em är det väl tänkt att Bosse Strömberg ska ringa, och sen får vi se vad han har att säga.
Samma dag ska vi en sväng till Mora. Dags för lite sjukhus igen! Tjoho! Men då är det förhoppningsvis bara glada saker, sånt som ultraljud ska bjuda på.
Nähä, dags att bicka ner sig i kökssoffan och titta på Spartacus. Karro bara MÅSTE ju se Idol. Ge det en månad så har ingen en aning om vem som vann. Spartacus har de åtminstone gjort tv-serie om 2000 år efter att han levde...
Hej...
Lite dåligt samvete får man när man ser att det är såpass många inne varje dag, och inget blir skrivet. Bättre sent än aldrig, som man säger.
Sist var det bärplockning, och den säsongen är ju över nu... Två månader senare är det ju lite kallare, och vi är sjukt nöjda med kaminen som står i vardagsrummet och sprider lite värme.
Och det här visste vi sist det blev nåt skrivet, men då var det lite tidigt att plita ner nåt om det.
Lite suddigt kort taget med telefonen, men det kanske framgår vad jag menar.
Någon gång i maj är det tänkt att den som är där inne ska komma ut.
Innan dess ska vi dock ha en fin vinter, med förhoppningsvis en del skidåkning. I alla fall för mig och kidsen. I april, när det är tillräckligt varmt för Karro att åka, lär det nog inte funka så där jättebra.
Och för Tilda går det fortsatt bra i skolan. Hon har sin assistent, och har möjlighet att gå in i ett annat rum för att jobba i lugn och ro. Hon kan nog inte få bättre förutsättningar, med tanke på de problem hon har.
Och hon trivs ruskigt bra i skolan, och har fantastiska kompisar, så den biten behöver vi inte lägga massa energi och ork på. Känns bara bra, helt enkelt.
Det enda riktigt ovana med skolan är att man kan ju inte bara ta ledigt och åka iväg en sväng om man känner för det. Skolplikt kallas det visst... I förskolan var det ju bara att stanna hemma en dag om hon var lite sliten, eller ta en vecka och åka till mormor och morfar, men det funkar inte riktigt längre.
Men snart är det jullov, även om det blir en del fritids och dagis för di små, och jobb för di stora.
Man uppskattar julen lite mer när man har barn, och i år får vi julmysa med Signe också. Hennes mor och far med då, men mest med Signe.
Innan dess kanske det blir ett inlägg till.
Glömde kameran hemma
Annars hade ni fått sett bilder på blöta bärplockare. Rätt som det regnade så kom det en skur, har varit parollen för dagen. Fem liter lingon blev det ändå, fast det var avplockat utan dess like. Hade tydligen varit en hög polacker här för ett par veckor sen, och de hade gjort ett bra jobb. Vi har ändå lingon så vi kan koka lite sylt som räcker till nästa år.
Och det gjorde ju inget att det blev lite blött, då hade man ju all anledning att sätta sig framför brasan och mysa. Karro har rensat i ett par timmar, men jag lyckades smita undan med hänvisning till att vi minsann behövde laga mat också. Tyvärr var hon inte klar innan det var dags att diska...
I morgon bär det hemåt igen. Måndagen bjuder på jobb och skola. Och en sväng till Mora för mig och Karro. Vi ska på ett möte på habiliteringen, och diskutera fram en plan för Tilda med sjukgymnast, sjuksköterska och säkert nån mer. Just nu är hon ju så pigg så jag vet inte riktigt vad vi ska säga, men det är alltid bra att ha den kontakten för framtiden.
Idag fick vi ett snabbesök av moster Agneta och Pia. De åkte förbi och såg att det stod en bil här och svängde in. Det roliga var att Tim och Tilda precis innan hade frågat om inte vi kunde åka och hälsa på moster Agneta idag, för hon är ju så snäll. Snacka om timing.
Jaja, nu ska jag se om jag kan hålla min älskade fru vaken en liten stund till, eller om jag får bära in henne till madrassen snart.
u.a.
Jojomen! Tilda gick igenom besiktningen.
Han ringde idag, Bo Strömberg, överläkare på barnneurologen i Uppsala. Låt inte så bedrövad för det här ser bra ut, sa han. Thank you mister doctor.
Så nu är den där veckan över.
Nu kan man börja fokusera på lite annat igen, som jobb och att leva. Både och ska hinnas med i morgon. Först jobb, sen avfärd mot Värmland. Spel och grillning står på schemat. Och eldning... Karro trivs bäst där nere när det börjar bli höst, för då kan hon elda hela dagarna. Och det blir bara ca 30 grader inne när man ska sova. Man behöver inte direkt ha med sig så mycket innekläder, räcker med kalsonger.
Sen skulle det visst letas lingon också, men det har vi inte sett än. Kan ju bli dåligt väder, och mera eldning. Nästa sommar är det nog dags att ta ner nån björk på tomten och fylla på förrådet lite.
Så lever livet på Kvarnvägen. och nu leker livet också. I tre månader till.
Idag har Tim hjälpt farfar att bygga bur till Isabella. Han hade sin tumstock och mätte lite och sa att det såg bra ut. Bra med en som kontrollmäter lite så det inte blir fel. Skulle nog jag behövt när jag gjorde väggarna på insidan. Tur att man kan skarva lite. Och att hon som ska bo där inte kan prata.
Måste få med ett grymt bra göteborgsskämt också, stulet rakt av från "Ullared".
-Frisören jobbade för mycket och fick kamaxel.
Bra.
Den där veckan
Nu är vi mitt i den. Den där veckan när vi bara väntar på att de ska ringa från Uppsala och ge oss domen. Och vi har verkligen ingen aning om vad de ska säga.
MRT blev gjord torsdag förra veckan, och inget krångel den här gången heller. Lite lång väntan på ögon möjligen, men där har de aldrig varit i tid... Hade tid kl 2, och fick komma in strax före fyra. Undrar om de kommer hem över huvud taget de som jobbar där. Har tom varit med om att ha tid kl 8, när de öppnar, och de lyckas ändå vara försenade. Det är bra start på dagen det.
Till Värmland ska vi förhoppningsvis åka på fredag iaf, och se om det finns lite lingon kvar att stoppa i frysen.
Hör väl av mig till helgen med besked.
Om jag kommer ihåg det.
Två veckor...
...och sex dagar går fort. Det var tydligen så länge sen det skrevs något här sist.
Det innebär ju att det hänt nåt, förhoppningsvis. Jo men visst serru.
Tilda har ju börjat skolan. På riktigt nu. En liten ettagluttare med skolplikt. Nu kan man ju inte göra som man vill längre. Kan liksom inte bara vara borta en dag för att man har lust att göra nåt annat.
Trivs gör hon iaf. Så in i bängen mycket.
Och mor och far är helnöjda med. Tilda har från i år en assistent som bara är med henne, både på skola och fritids. Känns fantastiskt bra, och allt var klappat och klart INNAN skolan började. Bra där. Och en otrolig trygghet för Tilda att veta vem som är med henne som stöd framöver.
Detta blir bra känns det som.
Timpan går på dagis, och är lite sur för att han inte får börja skolan. Ännu surare blir han när man förklarar att han inte får börja nästa år heller, utan måste stanna på dagis två år till. Även om han inte har en susning om hur lång tid två år är...
Drygt en vecka är det iaf till nästa MRT i Falun. Då får vi reda på hur vi ska leva i höst. Ingen idé att planera alltför mycket innan dess. Livet kan ju återigen ta en snabb vändning efter ett telefonsamtal från Uppsala.
Men innan dess hinner vi ju med några dagar jobb, skola, fritids och dagis.
Bara en vecka kvar
Av semestern. Men vi har ju hunnit med att vara borta i två veckor, så det var fyra stycken hemlängtande som
idag kom till Idre. Igår var jag tvungen att lova Tilda att vi verkligen skulle åka hem idag. Hade inte sotarn kommit till lilla stugan idag hade vi nog åkt redan igår kväll.
Tilda och Tim har suttit vid TV:n och spelat Mario Kart på wii sen vi kom hem, Tilda med sin docka i knät. Jag och Karro var med och körde en sväng också. Måste hitta svårare spel...
Fem dagar på västkusten och tio dagar i Värmland blev det. Tanken var nog att vi skulle hem och byta lite kläder i väskorna emellan, men det gick ju att tvätta lite i balja när vi väl var där. Konstigt nog var det en av oss som hade ganska mycket kläder med sig, så till HENNE behövde jag inte tvätta så mycket...
Som vanligt tajmade vi in marknaden i Sysslebäck, och det är ju alltid trevligt. Mest nöjd är nog Karro med att det finns loppisar precis överallt i norra Värmland. Jag var inte lika nöjd med det i morse när jag skulle packa bilen kan tilläggas. Men vi fick med allt, även om bilen var fylld från golv till tak. Och det var den INTE när vi for.
Barnens bästa minne av semestern är enhälligt: Att fiska krabbor var det absolut roligaste. Jag måste nog nästan hålla med där, även om jag var totalt värdelös på det.
Lite bilder kommer också, lyckades knäppa en hel hög med bra bilder men var ju tvungen att välja några.
Tim och Mats fiskar krabbor.
Tilda och Pia gör samma sak.
Några napp blev det. Tilda vågar känna på de iaf...
Pia, Maja, Tilda och Karro myser på klipporna
Den här sjöboden fick vara med bara för att det såg roligt ut. Längre stege nästa gång måhända?
Lite bad hanns med. Av 75% av familjen.... När de får upp havet i 26 grader ska jag också bada. Tilda har precis dragit i sig lite saltvatten, det är därför hon gapar så. Det var tydligen inte så gott.
Mer krabbfiske. Nu på en ö. Pia, Tilda och Mats lyckades betydligt bättre än mig, Karro och Tim. Kan man skylla på att man är landkrabba en sån gång?
Karro, Tim och das Boot.
Snabba ryck till Värmland. Där lyckades jag locka ner far med löfte om att hjälpa till och sätta upp ny hängränna och stuprör. Man tydligen måste ha såna här grymma glasögon om man ska kapa en hängränna. Annars får man allt i ögonen. I alla fall om man satt handtaget på kapskivan åt fel håll...
En liten blåbärsplockarutflykt hanns med. Inte lika mycket blåbär i år, men det räckte gott och väl till en paj.
Lycklig bärplockare.
En fiskesväng till moster Agneta´s lilla stuga vid Kvarnsjön blev det ocksåd. Ingen fisk, men otroligt mysigt ställe. Inte många som kan sitta på verandan och meta. Rodde ett varv runt sjön också, men ingenting tycktes duga åt de satans firrarna. Det blev inget annat än stumma lår.
Här var vi en del när vi var små, med mor och far. Och det var lika underbart skönt att komma dit nu. Totalt lugn mitt ute i skogen. En roddbåt och ett fiskespö. Kan inte bli mycket bättre än så.
Man kan väl bara sammanfatta semestern med att vi haft det alldeles fantastiskt bra. Det allra bästa som hände är nog, trots krabbfiske, att lilla Signe kom. Tomas och Carolina var upp och hälsade på oss i Kungsvik, som det tydligen hette:) Nån dag senare kom Signe Harriet Sivertsson ut, och farbror(lät förbannat gammalt), faster och två kusiner är överlyckliga. Lite bilder på söt bebis finns här.
En hel del bilder blev det den här gången. Och tydligen har jag inte uppgraderat mig till "blogg premium" som ger en rätt att använda enterknappen. Det kanske kostar extra...
On the västkust
Sitter just nu ute på altanen och njuter. Vindstilla och svensk sommartemperatur, vilket innebär att jag får sitta själv... Inte helt fel det heller.
Vi är på Lökholmen, lite norr om Strömstad, och har det alldeles fantastiskt bra. Igår kanonfint väder men lite blåsigt, så det blev ingen båttur då. Krabbfiske på bryggan och lite bad istället.
Idag var det lite gråtrist och lätt duggregn på fm, så vi tog en tur till nordby köpcentrum. Vi var där innan norrmänen dundrade in... Godisaffär modell Grande och ett par leksaksaffärer hanns med innan vi skulle handla lite käk. Då hade de kommit: Norskar med stora kundvagnar med siktet inställt på fläsk, cola och cigaretter. Det kan inte vara lätt att vara gris i denna del av Sverige kan jag lova. Att det får plats så in i h...te mycket kött och dricka i en bil kan jag inte förstå. Men vad gör man inte när det är billigt.
Lite imponerande ändå att komma in där. Vi fick känslan av att vara på en finlandsfärja stundvis. Hyllor av cigaretter, snus och godis när man kom in från parkeringen.
Mycket andra affärer också naturligtvis, men det såg ut som det var maten som lockade mest.
Och det var inte dåligt vad de måste vara hungriga, våra grannar. Jag blev närapå överkörd av en norsk herre med vagn fylld av sex plattor cola, fläskkotletter för ett år och ett gäng fläskfiléer på toppen. Han hade som jag siktet inställt på korvdisken och hade inga planer på att låta någon komma före.
Ut kom vi i alla fall, och tillbaka till stugan igen. Efter lite lunch blev det en sväng med båten idag. Ut till en ö för lite fika och krabbfiske. Inte lika bra flyt med det idag för mig dock. När till och med kidsen mobbar mig för att jag inte kan fånga krabbor är det inte lätt...
Väl tillbaka på kvällningen blev det skaldjursmiddag, räkor och havskräftor. Satan i gatan vad gott det var. Middagen avslutades med en whisky på klipporna, en ÄKTA whisky on the rocks....
Timstatus: Hoppig och studsig
Tildastatus: Hängig och trött igår, mycket piggare idag.
Semester!!!
För mig iaf. Karro får vackert jobba en dag till innan hon blir ledig. Första semesterdagen tillbringades i total harmoni ute på tomten med en motorsåg i handen... Jo, det finns att göra.
Imorgon däremot, då blir det till att packa lite. Västkusten hägrar efter blodprov på måndag. Nu får man bara hoppas på åtminstone några dagar vackert väder. Men det ska väl en hel del till om det regnar konstant i tre veckor.
Första veckan tillbringas som sagt på kusten, närmare bestämt strax norr om Strömstad. Lite besök hos Pia, Mats, Maja och kanske Lina. Sen får vi se om de här kommer norrut över dagen, eller om de har annat att göra.
Resterande veckor är ännu inte planerade, Tilda går på cyto andra veckan, så det blir till att kolla dagsformen först. Lilla stugan i Värmland känns nog som ett ganska bra alternativ. Men det visar sig.
Hittade lite bilder från midsommar och kidsens tripp till Värmland med farfar.
Redo för dans runt stången, men det gick ju som det gick...
Liten goding som bara trivs.
Och Tilda har med sig dockan.
Men vad i h........
Jag fattar inte att blogg.se måste trycka ihop allt man skriver. Se bara på förra inlägget. Det såg inte alls ut så innan jag la ut det. Annars är enterknappen på den här datorn inte synkad med resten av den digitala världen.
Any day now...
Och så blixtrar man till igen. Det var ju inte direkt igår man kretade ner några bokstäver här, och det finns inga som helst garantier på att det inte dröjer lika länge till nästa gång.
Men en liten statusuppdatering kan man väl slänga in, så här i sommartider när det finns så mycket annat än datorn som drar kvällstid.
Vad har då hänt sen sist? Ja, det enda av större betydelse är väl egentligen att Tilda nu börjat med tillväxthormon. Eller, egentligen är det ett hormon som ökar hennes egen produktion av tillväxthormon på något vis, men det blir krångligt att skriva så varje gång, så vi kallar det tillväxthormon.
Varje kväll får hon en spruta i benet, och så ska det förbli under en utvärderingsperiod som varar i ett år. Växer hon bättre kommer hon att fortsätta ta dessa sprutor under resten av sitt liv. Det var tydligen så att om man slutade med dem så kunde man senare i livet få besvär med hjärta, benskörhet och lite annat smått och gott, och det vill vi ju helst slippa.
Lite kontroller med mätning och vägning tillkommer också var tredje månad.
Ingen semester har vi hunnit med iaf sen sist jag skrev, den kommer om en dryg vecka. Kidsen har haft lite semester med farfar dock. De har gjort ett par svängar till Värmland. Första gången blev det en natt, och andra svängen två nätter. Men det är duktigt tomt i huset utan barn kan jag lova.
Och sen har vi raskt kommit fram till helgens begivenhet som är "Idre Yran". Jo men visst serru, varje liten by med självaktning ska ju ha nån happening på sommaren, och den här helgen är det vår tur. Marknad, tivoli, cruising och dans, med Lasse Stefanz (jojomen, med ett z) som det stora dragplåstret. Behöver kanske inte skriva att vi inte fixat med biljetter och barnvakt...
Men kul att det händer nåt extra en helg. Och kidsen är nöjda med att åka skranglig karusell, shoppa loss på marknadsgodis och kleta in ansiktet med sockervadd. I år ska våtsavetterna med!
Jag har också gjort årets goda insats i kväll; har gått runt och varit "Farsa på byn" i tre timmar. Tre timmar, varav det regnade i två, och inte en käft var ute... Blir nog mer att se för de som är ute fredag och lördag kväll/natt. Jag behövde ju inte direkt vara orolig för att hitta mina egna barn med en ölburk i handen...
Och efter att ha varit ute och synts i byn sitter man nu här på altanen och dricker ett glas rött med älsklingen. Ska nog ta och umgås med henne en stund nu innan sängen kallar. Klockan ringer som vanligt 04:00 i morgon. Det är ingen dans på rosor att försöka få gräset grönt...
Barnstatus: Pigga och glada.
Lite bilder
Idag blir det lätta varianten. Inte mycket text, utan lite bilder som omväxling.
Hemkomna efter en lugn och skön helg i Värmland, och imorgon är det tillbaka i verkligheten. "Giftvecka" för Tilda denna vecka, så det lär väl visa sig hur mycket skola hon orkar med.
Tilda sitter och njuter i solen och mumsar godis. I det gula huset i bakgrunden är min mor uppväxt.
Tim spelar fotboll. En hel dag... En annan skulle nog bli liggande efter dylikt träningspass.
Lite suddig bild, men den fick vara med ändå. Grymt tillslag.
Minisemester
Ja inte har det regnat inlägg på sistone. Men å andra sidan har det varit så fint väder att man gör en massa annat än att sitta framför datorn. Bra så Sivertsson.
Men nu har man lite tid över iaf. Sitter i lilla stugan i Värmland och myser. Barnen har grillat såna där sockergodisar jag inte kan stava till, och jag och min älskade fru myser med ett glas rött. Köpte vin idag som skulle ha en ton av gräs i smaken. Borde ju passa bra när man jobbar på golfbanan, men jag vet inte jag. Gott var det, inte direkt gräslikt...
Tim har gått i spinn sen vi hit kom, och Tilda bara går runt och myser. Hon valde till och med bort disco på skolan idag för att åka hit. Har en liten känsla av att hon trivs här...
Tim trivs också, men det syns genom att han är som en studsboll, grabben kan helt enkelt inte sitta stilla.
Tog vägen om Sälen hit idag. Tanken var att vi skulle in i nån affär där och handla på oss lite god ost och skina, men ack vad vi bedrog oss. Stängt för säsongen, till och med på Hemköp. Så kan det gå. Så det blev till att svänga in i Långflon istället. Vi hade ju för oss att de hade ganska mycket gott där en gång i tiden. Men det var då det. Nu för tiden hade de bantat utbudet betydligt. Lite hittade vi i alla fall.
Ganska rolig liten by det där. Gränsen Sverige/Norge går mitt genom byn. Så kan det gå när man delar länder på en karta. Och så gruvligt mycket norskar där som köper fläsk och cigaretter. Vi såg en skylt om bussresor från Hamar via Elverum, som går dit på shoppingresor. Till en liten lanthandel! Coolt, som Tim skulle sagt.
Nu är Så ska det låta slut, och det är läggdags för di små.
Bloggtorkan kanske fortgår under sommaren, med en och annan skur emellan...
Lördagkväll
Jobb för herrn i huset idag. Lite klippning av greener, och sen var det dags för städdag på banan. Mycket folk som kom i år. Kul!
Resterande del av familjen tog en lugn lördagförmiddag. Lagom när jag slutade hade de tagit sig till fots ner till den lokala speceributiken för inhandlande av kvällens delikatesser.
De var med andra ord på ICA och köpte lördagsgodis.
Ja ja. Jag träfade de där iaf, och sen bar det av mot hemmet. Städdag på banan följdes av städdag hemma. Men först fick jag faktiskt ta mig en liten tupplur. Blev väckt av Tim som pussade mig i pannan.
På em blev det bakning för kidsen. Chokladbollar heter det visst...
Farfar hit på middag en sväng. Tänkte grilla, men vi glömde köpa kol så det fick bli stekpannan istället. Det blev gott i alla fall.
Kvällen avslutas, efter Wild Kids och Elefantprinsessan, ute på altanen för oss "vuxna".
Det brukar bli så när det är sommar, eller vad man nu ska kalla det.
Raggsockor, filtar och infravärme på. Det kan ju inte bli så mycket kallare än så här, och ända vara sommar.
Mycket ljus har vi jämt tända, ser nog ut som ett sektmöte när nån åker förbi.
Mysigt är det hur som helst. Och så skönt att sitta här ute på sommarkvällarna. Det är nog favoritrummet i (utanför) huset.
En liten bild kan jag bjuda på. Darrig kvalité dock, knäppt med fånen.
Det kanske inte ser så socialt ut, med varsin dator, men vi kan faktiskt prata samtidigt. Eller hon iaf...
Tildastatus: Pigg och glad hela dagen.
Hon har fått humorn av sin far förresten. Är ironisk och sarkastisk mot sin lillebror. Han fattar NADA, och mamma skakar på huvudet. Det är pappas flicka det.
Ännu en ängel
Men fy fan vilken vecka.
Under Tildas tid i Uppsala träffade vi naturligtvis andra barn med cancer, andra oroliga föräldrar.
Inom loppet av en vecka har nu två av dessa underbara barn förlorat sin kamp. Två flickor i samma ålder som Tilda. En av flickorna träffade vi lite ibland, den andra umgicks vi en hel del med.
Vaknade inatt av ett sms vid kl 3. Där stod det att efter 11 månaders kamp har nu XX farit vidare.
Hoppas att du nu kan få ro, och att det inte längre gör ont.
Vi tänker på dig och din familj.
Hemma då.
Och nu ska det förhoppningsvis vara slut på åkande ett tag framöver.
Jag hade rätt, det var fyra läkare vi skulle träffa, men eftersom stråldoktorn inte behövde så mycket tid passade hon på att komma samtidigt som neurologen.
Ingen av läkarna hade egentligen något nytt att komma med, och missförstå mig rätt, jag åker gärna till Uppsala för att höra att Tilda är okej.
Hormondoktorn sa också vad vi trodde. Tilda kommer att få tillväxthormon. Nu ska de bara diskutera när de ska/törs sätta in det. Det finns inga studier och inga kända fall där det har orsakat återfall, men i och med att det stimulerar all slags tillväxt måste de även ta med risken att en ev cancercell blir gynnad av en sån behandling. Men som sagt, ingenting hittills har visat att så kan vara fallet.
Det roligaste besöket för Tilda var dock inget av ovanstående, utan det på lekterapin. Hon skulle minsann krama alla som jobbar där hade hon sagt, så det var tur att alla jobbade. Kul att träffa de igen, och brygga kaffe kunde de fortfarande.
Lite nya förhållningsorder fick vi från barncancerdoktorn ang Tildas vara eller inte vara i skolan pga smittorisk. De tycker som vi, att det är viktigt för henne att gå i skolan, för att träffa kompisar, och inte missa allt för mycket av vad de håller på med.
Och som tidigare är det framför allt vattkoppor som är det största hotet. Men en gyllene medelväg med ännu mera mediciner, och förhoppningsvis inga nya fall på skolan, så ska hon kunna gå de sista veckorna innan sommarlovet.
Men vi har ju ett barn till också!
Idag när jag kom hem från jobbet var det bara att ta med en påse mat och junior, och gå till dagis på vårfest. Grillad korv, lotter, fika och skönsång stod på schemat.
Och sen var det dags att "sopa ut" barnen som börjar skolan till hösten. De växer, de små.
På golfbanan däremot växer det inte så mycket. Skulle inte göra nåt om det blev lite värme snart, det skulle både folk och gräs må bra av.
Nytt inlägg! (Äntligen...)
Det var ju ett tag sen sist nu. Lite torka på blogg fronten för tillfället. Lusten kanske kommer tillbaka lite senare i veckan när det nu kanske återgår lite mer till dagliga rutiner igen. Det har ju varit en och annan resa på slutet, men nu har vi bara en kvar innan det kan bli sommar på riktigt.
Uppsala på tisdag för fyra (tror jag) läkarbesök. Kontroller av cancerläkare, neurolog, strålläkare och endokrinolog. Fint ord som betyder att de sysslar med hormoner. I Tildas fall tillväxthormoner. Vi ska kanske få svar på alla dessa blodprover de tog när vi var i Falun sist.
Med tanke på storleken på lilla prinsessan är vi inte direkt oförberedda på att hon kommer att få sprutor med tillväxthormoner framöver.
MRT har vi fått svar på sent om sider, och den visade ingenting som inte skulle vara där. Det var tomt, precis som hos pappa.
Så nu kan vi förhoppningsvis leva normalt i tre månader till.
Som sagt, kanske det blir lite tätare mellan inläggen framöver.
Uppsala på tisdag för fyra (tror jag) läkarbesök. Kontroller av cancerläkare, neurolog, strålläkare och endokrinolog. Fint ord som betyder att de sysslar med hormoner. I Tildas fall tillväxthormoner. Vi ska kanske få svar på alla dessa blodprover de tog när vi var i Falun sist.
Med tanke på storleken på lilla prinsessan är vi inte direkt oförberedda på att hon kommer att få sprutor med tillväxthormoner framöver.
MRT har vi fått svar på sent om sider, och den visade ingenting som inte skulle vara där. Det var tomt, precis som hos pappa.
Så nu kan vi förhoppningsvis leva normalt i tre månader till.
Som sagt, kanske det blir lite tätare mellan inläggen framöver.
Det är så kul att åka bil!
Idag blev det en tur till Mora. Service på bilen den här gången. Men barnen fick stanna i Idre på farfardagis. De hade ingen lust att ut och åka igen. Jag förstår dem faktiskt.
Men man kan inte annat än tycka att det var ganska skönt att åka iväg en dag utan di små. Tänk att gå en hel dag utan att behöva gå in i en leksaksaffär! En del blev det handlat, och bilen fick sig en omgång.
Kul förresten att de hade lånebil när vår var på service. En gammal Opel kadett från tidigt 80-tal. Det var lite annorlunda att köra.
-Bromsa!, skrek Karro när en korsning uppenbarande sig framför oss. Problemet var bara att jag redan bromsade. Jag visste inte att man var tvungen att trycka pedalen en dm till. Och satan vad man kunde få upp varvet när man skulle iväg. Jag ska nog aldrig mer skratta åt dessa pensionärer i keps som låter bilen yla som en varg i Sibirien. Been there, done that.
Det blev ännu roligare när vi fick tillbaka vår bil sen. Tur vi hade bältet på oss. Snacka om grisnit i första korsningen.
Sen blev det en dag på stan. Eller ja, Mora då. Och vi var inte ensamma. Många som hade klämdag idag tydligen. En annan har ju blivit lite folkskygg nu så här i lågsäsong, och det var inget större hit idag.
Handlade gjorde vi iaf. Till och med jag! Det mest förvånande var att Karro inte hittade så mycket kläder hon ville ha, men kanske lite mer till hemmet. Och det går ju på ett annat konto!
Barnen hade nog haft det bra idag också. Vid halv tio, när vi satt på ett fik och käkade en frukostmacka passade jag på att ringa till Blåbärsstigen och höra hur de hade det.
Jo då, de hade käkat frukost, fikat och skulle precis börja baka. Halv tio! Det hade nog inte hänt hemma...
Det var en en bra dag som avslutades med ett glas vin och lite stekt fläsk i soffan.
Ja, det blev en sväng på systemet för lite inhandlande av ett par flaskor gott rött också.
Men man kan inte annat än tycka att det var ganska skönt att åka iväg en dag utan di små. Tänk att gå en hel dag utan att behöva gå in i en leksaksaffär! En del blev det handlat, och bilen fick sig en omgång.
Kul förresten att de hade lånebil när vår var på service. En gammal Opel kadett från tidigt 80-tal. Det var lite annorlunda att köra.
-Bromsa!, skrek Karro när en korsning uppenbarande sig framför oss. Problemet var bara att jag redan bromsade. Jag visste inte att man var tvungen att trycka pedalen en dm till. Och satan vad man kunde få upp varvet när man skulle iväg. Jag ska nog aldrig mer skratta åt dessa pensionärer i keps som låter bilen yla som en varg i Sibirien. Been there, done that.
Det blev ännu roligare när vi fick tillbaka vår bil sen. Tur vi hade bältet på oss. Snacka om grisnit i första korsningen.
Sen blev det en dag på stan. Eller ja, Mora då. Och vi var inte ensamma. Många som hade klämdag idag tydligen. En annan har ju blivit lite folkskygg nu så här i lågsäsong, och det var inget större hit idag.
Handlade gjorde vi iaf. Till och med jag! Det mest förvånande var att Karro inte hittade så mycket kläder hon ville ha, men kanske lite mer till hemmet. Och det går ju på ett annat konto!
Barnen hade nog haft det bra idag också. Vid halv tio, när vi satt på ett fik och käkade en frukostmacka passade jag på att ringa till Blåbärsstigen och höra hur de hade det.
Jo då, de hade käkat frukost, fikat och skulle precis börja baka. Halv tio! Det hade nog inte hänt hemma...
Det var en en bra dag som avslutades med ett glas vin och lite stekt fläsk i soffan.
Ja, det blev en sväng på systemet för lite inhandlande av ett par flaskor gott rött också.
Kolmården var det ja...
Kanske dags att skriva några rader om det medan man fortfarande kommer ihåg det. Minnet är kort men intensivt ibland.
Men först kan jag ju tala om att vi faktiskt är utskrivna från Falun, det hade de fixat nån gång. Om de saknade oss fick vi dock aldrig riktigt reda på. Men de ska inte klaga. Det var en läkare vi aldrig haft förut den här gången, och jag talade om för henne redan i telefon att jag kan vara en jobbig jävel, och ställer lite krav ibland, så de var faktiskt förvarnade. Den gamla personalen känner mig redan, så de var nog inte förvånade...
Men tillbaka till the zoo. Ormarna har ni redan läst om, så de behöver jag inte se framför mig igen.
Lördagen bjöd på utlovat väder; heldagsregn och lite lagom temp. Klassisk svensk högsommar mao. Kidsen var lite sega på morgonen, så efter frukost tog vi en liten förmiddagsvila på rummet. Men vid 11-rycket tog vi så den långa, branta backen från hotellet upp till parken. Ja, inte är man vältränad inte.
Eftersom vädret var som det var, höll sig de flesta djur inne. Och det gjorde ganska mycket folk också. Fast nån annan stans. Väldigt lugnt var det. Inte ens kö till korvmojen.
Å andra sidan så tog man sig tid att stanna och titta på djuren när det regnade som värst. Vi stod nog och tittade på apor i nästan en halvtimme, trots att Tim höll på att kräkas när vi kom in där. Han var inte helt imponerad av lukten i Aparium...
Nästa stopp luktade inte så mycket i förhållande till storlek: Kolloseum med elefanter och noshörningar. Till barnens stora (!) besvikelse fanns det inga giraffer där. Jag var lite sugen att fråga om de hade fått stå ute när det blåste för mycket, men sansade mig.
Efter lite shopping och en snabbspurt förbi tigrarna blev det så dags för delfinshowen. Ganska coola djur det där: Ju mer folk som kom in, desto mer hoppade och skuttade de. Och det var INNAN det började, och de fick simma hur de ville.
När de väl drog igång satt Tilda och såg väldigt bedrövad ut. Ju längre det led, desto mer plågad såg hon ut. Jag och Karro satt och hoppades att det skulle ta slut snart, så hon fick komma därifrån.
När de till slut tände lyset frågade jag hur det var, och om det var jobbigt. Fick ett "Nej" till svar samtidigt som tårarna började rinna. När jag då frågade varför hon var ledsen, kommer det... "-Det var ju så vackert!", samtidigt som hon börjar gråta riktigt mycket. Lilla prinsessan var alldeles rörd av de fina delfinerna.
Efter det gav vi upp djurparksbesöket för dagen, och begav oss till hotellet. Vi var lite blöta och kalla, och siktade in oss på badet. Det var det fler som gjort. Men kul, och skönt, ändå. De hade en pool/ränna där vattnet strömmade runt, och det var bara att flyta med. Tilda måste ha övat torrsim riktigt bra, för hon låg och flöt med, med sina armpuffar på sig.
Tim var som vanligt som ett frimärke på ett brev, satt som klistrad runt halsen på nån av oss...
Kvällen bjöd på barndisco, och dit ville Tilda naturligtvis gå. Och vad hon dansade. Tim var lite trög i starten, och har nog ärvt taktkänslan av sin far. Men det tog sig efter ett litet barhäng.
De hade barndrinkar med blinkande "isbitar", och efter en sån bjöd han på riktigt grymma moves.
Pappa upp i dagen...
Och sen blev det som det brukar; brudarna som dansar håller ut längre än grabbarna i baren. Jag och Timpan gick upp till rummet medan Tilda ville stanna kvar ett tag till.
Så blev det då söndag. "Hälsapåochklappadelfinernaturen" var halv tio, och eftersom vi frågat visste vi att de skulle komma och hämta oss i receptionen. Vi hade dock inte räknat med receptionisten som gud glömde.
När klockan blev kvart i, gick jag och frågade, och fick ett glatt"-De har ringt och frågat, men jag sa att ni redan hade gått!" till svar. Men thank you mister master.
Tim på axlarna och Tilda i en vagn, och sen blev det till delfinariet med språng. Karro svimfärdig och jag med blodsmak i munnen när vi kom fram. Ja, det var uppför den där backen igen...
Men där stod en dam så snällt och väntade på oss. Hon hade fått reda på att vi gått för tjugo minuter sen, och kunde inte förstå att det kunde ta så lång tid att gå dit upp. Det gjorde det inte heller.
Jaja, in kom vi till slut. Där fick vi sätta på oss stövlar och regnbyxor och tvätta och sprita händerna. Nästan som på sjukan, förutan stövlarna då. Inga bacilusker in till delfinerna inte.
Sen var det dags för rundvandring. Hon berättade bl a att de brukar ta blodprov på delfinerna, precis som de gör på Tilda. Skillnaden är bara att de tar i stjärtfenan. Då kommer den dagens bästa fråga. "-Vad har ni för färg då? Tar ni blått eller gult eller...?"
Ja, de tog röda, lila och gröna (tror jag) rör.
Jaha, sa Tilda.
Man frågar om sånt man kan referera till... Kan inte tänka mig att det är alldeles för ofta de får frågan om vilken sorts prover de tar.
Efter lite rundtur var det så dags att gå ut på en flotte för att få titta lite närmare på dessa charmiga djur. Tre stycken var det i den basängen just då som slogs om uppmärksamheten. Och det var helt sanslöst vad nyfikna de var. Kom upp och tittade, och skötaren (fast det var en hon) hade full koll på dem hela tiden, och visade med små tecken vad de skulle göra. Skitfränt! Och klappa fick vi göra hela högen, men när hon frågade barnen om de ville känna på deras tänder var det en liten herre som backade ur. Men inte Tilda, hon bara njöt av allt verkade det som.
Tyvärr blev det inga bilder på det, jag var ju tvungen att vara med jag också...
Det blev ett kort på oss istället med en delfin i bakgrunden.
Men allt har en ände, och så även detta. Efter en timme där var det dags att åka norrut igen.
Vi tog vägen om Västerås, och fick lunch hos mormor och morfar innan vi åkte hem. Var in i Falun och tog ett stick i fingret på Tilda med, så vi slapp det måndag morgon hemma.
En helt underbar helg blev det. Allt tack vare Min Stora Dag som finns till för att ge svårt sjuka barn en upplevelse utöver det vanliga. Jag kan ju bara säga att de lyckades.
Lite mer bilder också.
Tilda går balansgång och Tim är i Bamses hus i Bamses värld.
Och så här såg det ut på kvällarna. Fredagsmys, godis och varsitt spel. Lite tv emellan med. Det är ju Wild Kids på lördagar. Får inte missas!
Med reservation för ev stavfel...
Men först kan jag ju tala om att vi faktiskt är utskrivna från Falun, det hade de fixat nån gång. Om de saknade oss fick vi dock aldrig riktigt reda på. Men de ska inte klaga. Det var en läkare vi aldrig haft förut den här gången, och jag talade om för henne redan i telefon att jag kan vara en jobbig jävel, och ställer lite krav ibland, så de var faktiskt förvarnade. Den gamla personalen känner mig redan, så de var nog inte förvånade...
Men tillbaka till the zoo. Ormarna har ni redan läst om, så de behöver jag inte se framför mig igen.
Lördagen bjöd på utlovat väder; heldagsregn och lite lagom temp. Klassisk svensk högsommar mao. Kidsen var lite sega på morgonen, så efter frukost tog vi en liten förmiddagsvila på rummet. Men vid 11-rycket tog vi så den långa, branta backen från hotellet upp till parken. Ja, inte är man vältränad inte.
Eftersom vädret var som det var, höll sig de flesta djur inne. Och det gjorde ganska mycket folk också. Fast nån annan stans. Väldigt lugnt var det. Inte ens kö till korvmojen.
Å andra sidan så tog man sig tid att stanna och titta på djuren när det regnade som värst. Vi stod nog och tittade på apor i nästan en halvtimme, trots att Tim höll på att kräkas när vi kom in där. Han var inte helt imponerad av lukten i Aparium...
Nästa stopp luktade inte så mycket i förhållande till storlek: Kolloseum med elefanter och noshörningar. Till barnens stora (!) besvikelse fanns det inga giraffer där. Jag var lite sugen att fråga om de hade fått stå ute när det blåste för mycket, men sansade mig.
Efter lite shopping och en snabbspurt förbi tigrarna blev det så dags för delfinshowen. Ganska coola djur det där: Ju mer folk som kom in, desto mer hoppade och skuttade de. Och det var INNAN det började, och de fick simma hur de ville.
När de väl drog igång satt Tilda och såg väldigt bedrövad ut. Ju längre det led, desto mer plågad såg hon ut. Jag och Karro satt och hoppades att det skulle ta slut snart, så hon fick komma därifrån.
När de till slut tände lyset frågade jag hur det var, och om det var jobbigt. Fick ett "Nej" till svar samtidigt som tårarna började rinna. När jag då frågade varför hon var ledsen, kommer det... "-Det var ju så vackert!", samtidigt som hon börjar gråta riktigt mycket. Lilla prinsessan var alldeles rörd av de fina delfinerna.
Efter det gav vi upp djurparksbesöket för dagen, och begav oss till hotellet. Vi var lite blöta och kalla, och siktade in oss på badet. Det var det fler som gjort. Men kul, och skönt, ändå. De hade en pool/ränna där vattnet strömmade runt, och det var bara att flyta med. Tilda måste ha övat torrsim riktigt bra, för hon låg och flöt med, med sina armpuffar på sig.
Tim var som vanligt som ett frimärke på ett brev, satt som klistrad runt halsen på nån av oss...
Kvällen bjöd på barndisco, och dit ville Tilda naturligtvis gå. Och vad hon dansade. Tim var lite trög i starten, och har nog ärvt taktkänslan av sin far. Men det tog sig efter ett litet barhäng.
De hade barndrinkar med blinkande "isbitar", och efter en sån bjöd han på riktigt grymma moves.
Pappa upp i dagen...
Och sen blev det som det brukar; brudarna som dansar håller ut längre än grabbarna i baren. Jag och Timpan gick upp till rummet medan Tilda ville stanna kvar ett tag till.
Så blev det då söndag. "Hälsapåochklappadelfinernaturen" var halv tio, och eftersom vi frågat visste vi att de skulle komma och hämta oss i receptionen. Vi hade dock inte räknat med receptionisten som gud glömde.
När klockan blev kvart i, gick jag och frågade, och fick ett glatt"-De har ringt och frågat, men jag sa att ni redan hade gått!" till svar. Men thank you mister master.
Tim på axlarna och Tilda i en vagn, och sen blev det till delfinariet med språng. Karro svimfärdig och jag med blodsmak i munnen när vi kom fram. Ja, det var uppför den där backen igen...
Men där stod en dam så snällt och väntade på oss. Hon hade fått reda på att vi gått för tjugo minuter sen, och kunde inte förstå att det kunde ta så lång tid att gå dit upp. Det gjorde det inte heller.
Jaja, in kom vi till slut. Där fick vi sätta på oss stövlar och regnbyxor och tvätta och sprita händerna. Nästan som på sjukan, förutan stövlarna då. Inga bacilusker in till delfinerna inte.
Sen var det dags för rundvandring. Hon berättade bl a att de brukar ta blodprov på delfinerna, precis som de gör på Tilda. Skillnaden är bara att de tar i stjärtfenan. Då kommer den dagens bästa fråga. "-Vad har ni för färg då? Tar ni blått eller gult eller...?"
Ja, de tog röda, lila och gröna (tror jag) rör.
Jaha, sa Tilda.
Man frågar om sånt man kan referera till... Kan inte tänka mig att det är alldeles för ofta de får frågan om vilken sorts prover de tar.
Efter lite rundtur var det så dags att gå ut på en flotte för att få titta lite närmare på dessa charmiga djur. Tre stycken var det i den basängen just då som slogs om uppmärksamheten. Och det var helt sanslöst vad nyfikna de var. Kom upp och tittade, och skötaren (fast det var en hon) hade full koll på dem hela tiden, och visade med små tecken vad de skulle göra. Skitfränt! Och klappa fick vi göra hela högen, men när hon frågade barnen om de ville känna på deras tänder var det en liten herre som backade ur. Men inte Tilda, hon bara njöt av allt verkade det som.
Tyvärr blev det inga bilder på det, jag var ju tvungen att vara med jag också...
Det blev ett kort på oss istället med en delfin i bakgrunden.
Men allt har en ände, och så även detta. Efter en timme där var det dags att åka norrut igen.
Vi tog vägen om Västerås, och fick lunch hos mormor och morfar innan vi åkte hem. Var in i Falun och tog ett stick i fingret på Tilda med, så vi slapp det måndag morgon hemma.
En helt underbar helg blev det. Allt tack vare Min Stora Dag som finns till för att ge svårt sjuka barn en upplevelse utöver det vanliga. Jag kan ju bara säga att de lyckades.
Lite mer bilder också.
Tilda går balansgång och Tim är i Bamses hus i Bamses värld.
Och så här såg det ut på kvällarna. Fredagsmys, godis och varsitt spel. Lite tv emellan med. Det är ju Wild Kids på lördagar. Får inte missas!
Med reservation för ev stavfel...
Pyssel!
Har testat att stansa in barnens namn på olika materia. Några blev bra och några mindre bra!
Andreas skriver om Kolmårdenresan senare!
Andreas skriver om Kolmårdenresan senare!
