sykathen

Det innebär ju att det hänt nåt, förhoppningsvis. Jo men visst serru.

Tilda har ju börjat skolan. På riktigt nu. En liten ettagluttare med skolplikt. Nu kan man ju inte göra som man vill längre. Kan liksom inte bara vara borta en dag för att man har lust att göra nåt annat.

Trivs gör hon iaf. Så in i bängen mycket.

Och mor och far är helnöjda med. Tilda har från i år en assistent som bara är med henne, både på skola och fritids. Känns fantastiskt bra, och allt var klappat och klart INNAN skolan började. Bra där. Och en otrolig trygghet för Tilda att veta vem som är med henne som stöd framöver.

Detta blir bra känns det som.

Timpan går på dagis, och är lite sur för att han inte får börja skolan. Ännu surare blir han när man förklarar att han inte får börja nästa år heller, utan måste stanna på dagis två år till. Även om han inte har en susning om hur lång tid två år är...

Drygt en vecka är det iaf till nästa MRT i Falun. Då får vi reda på hur vi ska leva i höst. Ingen idé att planera alltför mycket innan dess. Livet kan ju återigen ta en snabb vändning efter ett telefonsamtal från Uppsala.

Men innan dess hinner vi ju med några dagar jobb, skola, fritids och dagis.