Ja du...
Som min älskade fru skrev, så är jag inte helt hundra på det här med uppdatering av bloggen.
Varför vet jag inte, men tanken på att skriva infinner sig inte så där ofta nu för tiden.
En gissning är dock att när man har det lite jobbigt i livet, som med Tildas sjukdom, blir det lite som ett terapiarbete att skriva. Man skriver helt enkelt av sig.
Första gången Tilda blev sjuk var det några som fick sitta i telefon, mer eller minder frivilligt, ganska länge när jag ringde. Den här bloggen fanns inte då...
Då var det sättet att få ut saker på.
En kompis fru blev t ex väldigt förvånad när hennes man pratade i telefon en hel halvtimma! Det var nytt rekord med ca 29 minuter... Den här bloggen fanns inte då.
Man kunde också ringa nån bara för att få prata om hjärntumörer och mediciner och operationer. Antagligen väldigt kul att lyssna på... Den här bloggen fanns inte då.
Vad jag vill säga är att mår jag bra, finns inte behovet att dela med sig lika mycket. Visst vill jag naturligtvis att Ni ska få reda på att vi mår bra också, men tanken på att skriva det kommer inte lika självklart som när man har det lite jobbigt.
Karros nya blogg blir det förhoppningsvis lite mer fart på.
Här är tanken att dt fortsättningsvis ska handla om Tilda, och hur allt fortlöper, och det kommer att komma uppdateringar även här.
Men vi kan bara hoppas att det inte blir så ofta.
Kommentarer
Postat av: alex
Fast är det så man känner, så gör det verkligen inget att bloggen blir åtsidosatt.
För inget är ju mer värdefullare än barnen som mår bra och föräldrarna med dom.
Men ett kort ibland, gör ju ingen skada :)
Hoppas Karolyn uppdaterar desto mera..
Postat av: FF (Farmor-Farfar)
Ja nu kommer ett nytt försök 2 Gånger tidigare funkar det inte.Karos fina teckning visar hennes konstnärliga gen som hon fick av mamma Lena.
De var kul att få träffa hela gänget Sivertsson och få vara med på Minnah-Maidens dop. Vi tackar för det
Hälsningar FF
Trackback
