sykathen

Det började bra iaf...

Tog lite sovmorgon så Tilda skulle vara pigg till strålningen kl 11. Hoppade taxi idag och tog en promenad. Skönt att komma ut och få lite luft. Ingen väntetid heller, så prick på klockslaget fick vi komma in. Upp med Tilda i stolen och i med bitblock och spänna fast huvudet. Sen ett par bilder för att se så hon satt bra. Lite finjusteringar bara och nya bilder. Då fick datorn spel. Om man skulle vridit henne efter parametrarna som stod på bildskärmen så hade nog hakan suttit vid naveln, medan nacken skulle vara ungefär vid höger axel. Kan väl bara säga att de inte ens försökte... Efter att ha tagit nya bilder, nya försök att rätta till henne, så blev det bara mer och mer fel i systemet. Vi fick lägga ner och komma tillbaka efter LångKalsong istället.
Så det blev en sväng till sjukan för lunch och underhållning. Och de var bra. Jag och Tilda skrattade nog lika mycket, fast kanske inte åt samma skämt.

Tillbaka till strålningen vid tre och då hade de löst problemet. Nu gick det som en dans, och vi var klara på mindre än en halvtimme. Tilda lika duktig idag också, blev bara lite ilsken en gång och det var för att jag pratade för mycket så hon inte hörde vad de sa på filmen. Tur att det är såna problem.
Lite nyfiken är man ju så jag passade på att fråga ut personalen lite om hur det funkar. Man vill ju veta vad de gör med dottern. Kan nog inte påstå att jag vet nu heller...
Fast ett litet hum om det har jag fått, bara jag slipper förklara för nån.

Strax före fem kom Gustav och sa att frugan ville att jag skulle ringa hem. Och där var det livat. Karro lätt stressad för pelletsbrännaren hade lagt av, det luktade konstigt i pannrummet och pannan lät inte som den skulle. En fas hade gått av någon anledning, och med lite hjälp av min far blev det tyst till slut.
Efter lite omstarter och byte av proppar verkar det som någonting i pannan har gått sönder. Antingen en vattenpump, eller nåt som styr pumpen. Varmvatten har vi då inte i kranarna. Vet inte vad som är bäst, men ett relä känns ju rent spontant som om det vore det snabbaste att få tag i, så det kan funka igen. Men man är ju varken elektriker eller rörkrökare synd nog.
Sen skulle Karro och Tim iväg till Anki och Kjetil på mat. Tim helnöjd att få komma hem till Ronja och leka lite. Karro tog med sig den externa hårddisken som alla kort är sparade på i fall huset skulle brinna ner. Det gäller ju att se positivt på saker och ting. Jag kanske inte ska säga nåt om det, för hon tänker ju åtminstone på sånt, till skillnad från en annan.

Karro skulle få besök av Sofia i kväll, och hon kanske skulle ta med sig Martin som är just elektriker. Får väl se om det kommer nån dom under kvällen.

Flytet för Sivertsson håller i sig, men ja ä int bitter.

Lite bilder kan vi bjuda på i alla fall. Fick ta med kameran idag för Tilda och ta lite bilder i bunkern.


Så här kul är det att ha huvudet fastspänt. Kan väl tillägga att hon tittar på Barbie också.



Och så här ser det ut innan strålning. Dvd:n framför på en hållare och ett par röntgenapparater framför och på sidorna.





Läste en intervju med an dam som fått strålning här. Hennes förste tanke var att det såg ut som en korsning av en tandläkarstol och elektriska stolen. Och hon hade inte alldeles fel. En gammal tandläkarstol är det... Om än något ombyggd. Sen bullar de upp med vacuummadrasser och en något kapad bilstol för att Tilda ska komma upp över kanten med huvudet, för strålkanonen går inte att flytta. Den står där den står. Det är därför det tar sån tid med alla inställningar innan de kan börja.
Det är verkligen ett laboratorium man är i. De håller på att bygga ett nytt strålcentrum som ska bli klart omkring 2012, och de apparaterna blir mer mobila. Då kan de ta emot runt 2000 patienter per år, istället för 100 som nu. Viss skillnad. Man ska nog inte klaga så mycket med tanke på att Tilda är en av de som får den här behandlingen.

Nu ska vi nog snart sova. Ska upp lite tidigare imorgon. Först ska det bort stygn på hennes huvud innan vi ska vara där kl 10. Sen förhoppningsvis hem.